Tolkarna – KFK 0-5 (0-1)

Vi kommer väldigt laddade till vårens sista match, medvetna om att vi för en gångs skull hade ett ganska stort favoritskap på våra axlar. Vi förväntade oss en lite annorlunda matchbild för oss jämfört med hur det brukar se ut, då vi antog att vi skulle få ha rätt mycket boll och få föra spelet. Vi bestämmer oss för att inte tänka på att Tolkarna kommer från en storförlust med 19-1, vi pratar om att det inte spelar någon roll idag. Vi måste helt enkelt gå in i matchen och göra en bra match för att plocka de tre poängen.

När domaren (som jag återkommer till…) blåser igång matchen så händer dock det som faktiskt har hänt ett par gånger i år, nämligen att vi inte riktigt är med från start. Detta är något vi måste jobba med och bli bättre på. När Tolkarna faktiskt får ha lite boll i början, och kommer till något avslut – visserligen inte så farligt – så sprider sig en viss oro i laget. ”Ska det verkligen se ut så här?” ”Vad är det som händer, vi ska ju vara det bättre laget!” Var tankar som verkade cirkulera bland våra spelare.

Även om vi började jobba in oss i matchen ju längre halvleken gick, så såg det inte särskilt bra ut, och Tolkarna skapar en del hyfsade lägen, där vi dock för det mesta hinner bryta innan de kommer till avslut. Dock får vi för tredje matchen i rad en straff emot oss, men den drar straffskytten utanför och över efter att ha skrämts av vår utomordentliga målvakt Jocke som var tillbaka i laget efter skadebekymmer och skönhetsoperationer… =)

Med ungefär fem minuter kvar av halvleken så gör vi så 1-0! Det upphaussade (med rätta) nyförvärvet Samir får bollen av Kim och drar till och får en KANONTRÄFF! Bollen drar iväg med en jäkla fart och är helt otagbart för målvakten som får erkänna sig besegrad. (Egentligen rullar bollen bredvid målisen som dock helt sonika låter den rulla in bredvid stolpen. Mål som mål, väldigt skönt var det iaf!)

I paus är vi inte särskilt nöjda med vår insats. Vi pratar om att vi måste skärpa till oss med vårt passningsspel, och att vi dessutom måste hålla bättre koll på offsiden, då vi väldigt ofta blev avblåsta för just offside vare sig det var rätt eller fel. Vi insåg att vi hade råd att ta 2-3 meters avstånd för säkerhets skull då Tolkarnas backlinje vare sig var den yngsta eller snabbaste i division 7E. Eftersom domaren blåste offside av ren lathet på typ varje boll så insåg vi att det var så vi måste göra. Vi hade vissa problem med humöret gentemot domaren under första halvlek (och tyvärr andra också) men pratar i alla fall om att försöka fokusera på rätt saker och inte ödsla så mycket energi på hur han dömer.

Vad gäller domaren så var han den KLART SÄMSTA domaren vi har haft i år! Visst, man får de domare man förtjänar, (i div 7 kanske inte Collina eller Jonas Eriksson dömer…) men den här killen höll verkligen inte måttet. Jag fick känslan av att han var polare med någon i Tolkarna, eller att han fått dubbelt pröjs eller nåt, för herregud vilken fördel de hade av att han hade pipan i sina händer… Efter en i mängden av alla felaktiga avblåsningar så blir det lite upprört på vår bänk, och hälften av vår publik blir avvisade från planens område och upp på läktaren istället. (Vi hade 2 supportrar på plats... :P)

I andra halvlek visar det sig dock ganska snart att vi är det bättre laget, och vi ökar tempot lite grann, och kommer i fler tajmade löpningar i djupled, samtidigt som vi också vågar och klarar att hålla i bollen lite mer och lite bättre. Vi höjer oss faktiskt på de flesta plan, samtidigt som Tolkarna med tiden börjar tröttna mer och mer, och dessutom börjar gnälla en del på varandra. ”Hade du tänkt passa nån gång eller!?” var bara en av kommentarerna mellan medspelare i Tolkarna…

En bit in i andra halvlek så lyckas vi stressa till oss ett inkast ganska djupt in på offensiv planhalva till vänster. Jag springer och tänker ta inkastet snabbt, Kim drar med en grym djupledslöpning med sig flera försvarare, jag låtsas kasta till honom men väljer istället Pete som kommer i vågen bakom väldigt ren. Pete tar emot bollen, dribblar sig fram, kör ett väggpass med Samir, dribblar kyligt av målvakten och rullar in 2-0. Mycket vackert, och mycket skönt!

Vi fortsätter skapa flera chanser där vi bör göra mål, och efter ett tag kommer också 3-0. Jocke i mål drar iväg en grym utspark som jag(!) lyckas skarva vidare med huvudet(!!) till Fredrik som kommer perfekt och enkelt rullar in 3-0 mellan benen på målvakten.

Fredrik var för övrigt het i matchen och drog lite senare ett skott från dryga 20 meter rätt upp i kryssribban. Det gick ett sus genom alla spelare på planen, och båda bänkarna och ”huliganen” på sidan av plan när det small till. Hade blivit riktigt fint. Fredrik fick ett par chanser till men fick nöja sig med ett mål och en fin insats i anfallet.

4-0 görs efter att Conny kommit runt på högerkanten och slagit ett lågt inlägg mot Fredrik som när han ska sätta dit bollen stämplas fult av Tolkarnas back. Fredrik missar därför bollen, men det gör även backen och den rullar därför vidare till mig som helt fri med målvakten skjuter ett rätt så ruttet skott, men målvakten grejar den inte och bollen går i mål. Skönt! =)

5-0 kommer efter en hörna där det blir lite kalabalik och Micke lyckas få fram bollen till Mattias som sätter bollen i nät och därmed drygar ut sin skytteligaledning och dessutom går upp i ensam ledning i poängligan!

Lite senare uppstår en konstig situation. Kim drar på sig en frispark och har inget att klaga på det. Domaren säger då ”passa dig, du har redan ett gult kort”. Kim svarar något i stil med ”Ja, men det gör ju inget, det här var ju inget, jag får ju ändå gå in i dueller”. Domare väljer att fortsätta snacka vidare om att Kim redan har kort osv och efter en stund så drar han upp det gula en gång till och sen det röda. Kim utvisad. Som sagt, domaren kanske borde skaffa sig en annan hobby, för att döma fotboll var inte hans starka sida…

Någon minut senare så blåser han dock av matchen och den slutar 5-0 till KFK, vilket jag tror innebär den största segern jag har varit med och bärgat under mina år i laget, och att vi dessutom med halva säsongen spelad har tagit 12 poäng och slagit rekordet från ifjol då vi tog 11 poäng på hela säsongen. (rekord för min tid i laget alltså, vilket är åtminstone 5+ år).

Matchens stjärna idag tycker jag faktiskt är svårt att avgöra, jag tycker att de flesta gör en rätt dålig första halvlek, och en bra andra halvlek. Jag tycker att Fredrik gör ett riktigt bra jobb på topp, kunde definitivt blivit ett par mål till där om han haft lite flyt. Samir gör ytterligare en stark insats i sin andra match, stor och stark på mitten och vinner mycket dueller, dessutom ett viktigt mål. Jocke räddar det han ska och lite till och psykar ut straffskytten till en grov miss, och har en hockeyassist på 3-0målet, så han förtjänar ett omnämnande han med. Överlag som sagt klart godkänt över 90 minuter, då vi är det klart bästa laget i andra halvlek.

Om man ska göra en sammanfattning av vårsäsongen så känner jag ändå att vi måste känna oss nöjda. 9 matcher, 4 segrar och -2 i målskillnad är klart bättre än något vi presterat tidigare. Vad som känns lite mindre bra känner jag är att vi faktiskt inte riktigt presterat så bra som vi kan, och som vi borde göra i alla matcher.

Det har varit ganska vanligt under flera matcher att vi efteråt känt att ”fan, vad sysslar vi med”. Första halvlek idag, första halvlek mot Cassi, andra halvlek mot Snipers osv är exempel på detta. Det är för ofta vi hamnar i någon sorts paralysering där vi inte spelar som vi sagt att vi ska göra, och där det känns som att vi tappar allt vad spel heter. Det måste vi jobba bort, för när vi spelar så som vi kan och vill göra, och som också har gjort flera gånger i år, då är vi bevisat svårslagna!

Hoppas att ni orkat läsa så här långt, jag försöker leva upp till coach Dannes biblar till matchref och tur är väl kanske det. Det är väl i princip den konditionsträning som en del kommer att utsätta sig för under sommaruppehållet, att läsa matchrefen…

/Rickard Björkén #15