EnglishThe KFK-story, 1974–1994
(tidigare publicerad i KFK-bladet nr 1 och 2 1994) Den 15 augusti 1974 fick några kisar på Kungsholmen för sig att de skulle bilda en fotbollsklubb. De blev hånade av andra som menade att det inte fanns plats för flera fotbollslag på Kungsholmen. Men Björne, Conny, Dallas, Leffe och de andra gav sig inte och Kungsholms FK bildades. Första säsongen, 1975, gick det bra. Man körde hårt, hade t o m spelarkontrakt (!), och kom 2:a i juniorseriens klass 4. Succén var given och allt fler ville börja spela med KFK.
(tidigare publicerad i KFK-bladet nr 1 och 2 1994) Den 15 augusti 1974 fick några kisar på Kungsholmen för sig att de skulle bilda en fotbollsklubb. De blev hånade av andra som menade att det inte fanns plats för flera fotbollslag på Kungsholmen. Men Björne, Conny, Dallas, Leffe och de andra gav sig inte och Kungsholms FK bildades. Första säsongen, 1975, gick det bra. Man körde hårt, hade t o m spelarkontrakt (!), och kom 2:a i juniorseriens klass 4. Succén var given och allt fler ville börja spela med KFK.
Till säsongen 1976 utökade man med ett A-lag (senior).
Placeringarna i serierna blev blygsamma: näst sist (7:a) resp 4:e plats. Man klagade över att man hade svårt att få träningstider eftersom man ”bara” hade 2 timmars träning/vecka. Önskemål fanns om 6 timmar…!
Ambitionsnivån höjdes ytterligare till säsongen 1977 då KFK anmälde både A-, B- och juniorlag till seriespelet. A-laget tog en hedervärd 5:e plats men B-lagets serieplacering är tyvärr okänd. Juniorlaget kom olyckligt sist och detta var sista året KFK ställde upp med ett juniorlag. Istället anmäldes under åren 1978/79 ett C-lag utöver A- och B-lagen. Lagens placeringar dessa år var hedersamma:
A-laget kom 2:a resp 3:a i serien 1979 och 1980. Man satsade seriöst och bl a försökte man få tag på en tränare. Den hårda satsningen resulterade även i klubbtidningen KFK-bladet, stödmedlemmar, försäljning av 21-lotter, stryktipstävling och bildekaler (!). Klubbens ekonomi på denna tid var. Inte.Säsongen 1981 gick det tungt för A-laget som kom 8:a i sin 11-lagsserie. B-laget lyckades desto bättre då de vann sin serie och avancerade till Reservlagsseriens division 4. Man pratade detta året mycket om den planerade resan till ett träningsläger i Bulgarien. Klubbens urusla ekonomi satte dock stopp för dessa planer. (Inom parantes kan nämnas att inför spelåret 1982 skrev dåvarande styrelsen i KFK-bladet och hotade med att de som hade skulder till klubben inte fick spela några matcher förrän skulderna reglerats).
Till säsongen 1982 fick så KFK en tränare, Per-Olov ”Lolla” Lindberg från Vällingby. Krav började ställas om närvaro på träningarna. Försäsongens matcher visade goda resultat; 3 vinster och 1 oavgjord match. I serien gick det skapligt för A-laget som kom 5:a. B-laget kom tyvärr sist och åkte ned till division 5 igen.
Klubben satsade detta år på gula KFK-toppluvor. Dem ser man knappt (om alls) på sta´n nu för tiden. 1982 var också första året som KFK ställde upp med ett lag i korphockey-serien. Det fortsatte man sedan med varje år fram till 1989/90.
Följande år, 1983, var det åter dålig uppslutning på träningarna (som vanligt) så tränaren började tveka och uttalade sig: ”Varför kommer det bara 10-15 man till träningarna när vi är 40 medlemmar i klubben?”. Hårda bud!
Möjligen lystrade man till tränarens kritik för efter vårsäsongen ledde KFK serien. Alla uppmanades att ändra sina semestrar etc. för att kunna ställa upp vid de första höstmatcherna (inga poäng fick förloras!) och inför sista matchen mot Kronoberg var KFK tvungna att vinna för att bärga seriesegern. Och…
Man utklassningsvann med hela 8-0. Klang, firande och jubel! Nu var man i division 7, inte långt kvar till allsvenskan. B-laget knep denna säsong en hedrande 4:e plats efter Djurgårdens C-lag där bl a Lars-Gunnar Björklund spelade. Spelade?
Under denna säsong började man utse ”matchens lirare”. Spelarna med flest utnämningar, Mats Karlsson i A-laget och Jimmy Nilsson i B-laget, valdes sen till ”årets lirare”.
KFK:s första match i division 7 (1984) blev en succé. Såklart. Vinst med 1-0 mot Ekens IF i en match där Dan Jansse blev historisk (hysterisk?) genom att göra KFK:s första division 7-mål. Fler skulle komma, bl a genom klubbens hittills mest meriterade nyförvärv som då kom närmast från Trelleborgs FF.
A-laget slutade på en godkänd 4:e plats och B-laget vann sin serie och gick återigen upp i reservlagsseriens division 4. Skyttekungarna för året hette Lasse Åberg (nej, inte han) som gjorde 9 mål för A-laget och Dan Jansse, 5 mål för B-laget.
Hur gick det då med KFK:s hårda satsning under 1986. Nja, inte så bra. A-laget kom 7:a (av 10 lag) i sin serie och B-laget kom sist och åkte därmed ner en serie igen.
Inför 1987 års säsong avancerade hjälptränare Björkman till förste tränare. Den stora händelsen detta år var dock att KFK utökades med ytterligare ett lag. Inte vilket lag som helst utan damlaget. Det var Nåjdens damer som ledsnade på sin klubb och hoppade kvinnogrant över till KFK i hopp om en ny vår. Damlaget visade sig vara ett lag i riktig KFK-anda och hade således svårt med uppslutningarna på träningarna ( i början var det dock rätt bra, har jag för mig. Minnet kan ju svika förstås…). Man spelade inga seriematcher under det första året men A-laget fick i alla fall en nytändning (av damlaget?) och kom 3:a i serien. B-laget fortsatte kräftgången och kom näst sist.
Säsongen 1988 blev riktigt dålig. Både A- och B-laget kom näst sist i resp serie och damlaget kom allra sist i sin division 5-serie. Klubben var nu inne i en djup kris. Många av de gamla KFK:arna tvingades sluta p g a trasiga knän (konstgräsets fel?), bristande intresse eller kvävande familjeliv (krävande menar Du väl Olle? /Red). Det var svårt att få ihop spelare till 2 st lag och dessutom hålla intresset vid liv. Vi som var kvar i klubben började se oss om efter presumtiva spelare i bekantskapskretsens bekantskapskrets och bekantskapskretsens osv. Det började då ljusna lite…
Till säsongen 1989 raggades några spelare upp från SL:s bussverkstad i Handen (där ju Jimmy Nilsson och jag jobbade). Trots detta gick inte vårt ärorika gamla B-lag att rädda utan laget fick utgå ur serien efter endast 7 spelade matcher. Kassören Claes Hoff – för övrigt den som gjort mest för KFK genom alla år, ja han var KFK på den tiden – blev rasande över att behöva betala straffavgift efter en andra lämnad w.o. (Inom parantes kan nämnas att då Claes en gång försökte lämna KFK:s styrelse, blev han uppvaktad med både blomma och tal av spelarna i klubben. Självklart stannade han). För A-laget blev det dock en 5:e plats till slut. Damlaget spelade upp sig betydligt jämfört med året innan och kom bara näst sist.
Vid den här tidpunkten hade det tillkommit ganska många nya spelare i klubben. De flesta var kompisar och kompisars kompisar osv. till värvningarna från SL i Handen. Klubbens geografiska tyngdpunkt har därmed starkt förskjutits åt Södertörnshållet. Sedan tidigare värvningar har vi dock kvar spelare från bl a Småland och Dalarna. Numera kan man nog säga att bara klubbens själ finns kvar på Kungsholmen. Av spelarna bor, i dagsläget (detta skrevs 1994), endast 2 st kvar där.
Säsongen 1990 rasade tyvärr damlaget ihop på grund av manfall/kvinnofall/framfall/anfall (stryk det som ej är troligt) och utgick ur sin serie. Det har sedan dess talats om att de fåtal intresserade tjejer som finns kvar skulle starta ett korplag istället. Ingen tycks dock ha fått tummen ur, som det heter.Stämningen i det kvarvarande herrlaget var i alla fall på topp; mycket vilja och positiv stämning på plan. Stundtals var även spelet bra men det saknades (och saknas?) målgörare. Laget slutade på sista plats.
Så har det sett ut de senaste åren. Andan är positiv och stämningen är både hög och god inom laget men vi har svårt att vinna matcherna.
Hur som, KFK jubilerar som alla vet, i år och alla spelare är tända som aldrig förr. I år ska vi lyckas! (Laget kom sist i serien detta år. /red)
Tänk förresten att det lilla kvartersgänget Kungsholms FK som bildades av några 16-17 åriga grabbar, i år 20-årsjubilerar! Hoppas Ni är lite stolta Björne, Conny, Classe, Dallas och Ni andra som var med från början? Vi andra ser fram mot 25 årsjubileet. För det blir väl ett sånt?
Olle Schubert
