Vi hade anmält oss till svårserien i Storvreta i år för att få pröva på riktigt svårt motstånd och så såg det också ut när vi fick lottningen, fjolårfinalisterna FC Turku, regerande Stockholmsmästarna Bele Barkarby och starka Uppsalalaget Sirius återfanns i vår grupp. 

Efter lite sedvanligt manfall i sista stund (ett SMS samma morgon som cupen börjar är varje lagledares mardröm), bar det av till första matchen mot Turku. Ett lag som vi inte visste så mycket om annat än att de som sagt varit i final året innan vilket ingav respekt. Turku förde spelet initialt men skapade få farligheter. Våra killar ser lite rostiga ut efter jullovet men vi håller ihop hyggligt och Axel är stabil i målet. Efter en ganska tam första halvlek som slutar 0-0 kommer fötter och huvuden igång och vi börja ta över spelet. Då vänder Turku i en kontring och ensam med Axel trycker Turkuspelaren säkert in den. Efter ytterligare några minuter svarar vi dock med ett riktigt snyggt mål där bollen går som ett snöre genom Turkuförsvaret så att Björn kan trycka in den. En minut senare kommer LP loss i en kontring och gör inget misstag, 2-1 till oss vilket också blir slutresultatet. En skön seger mot en förmodat svår motsåndare. 

Sedan blev det några timmars vila innan det var dags att ta sig en Bele Barkarby, segrare i Mitt i Cupen. Killarna är taggade inför matchen. Bele tar omedelbart kommandot men kommer inte till alltför många riktiga farligheter även om de äger huvuddelen av spelet. Och de farligheter som skapas tar Rasmus i mål hand om på ett förträfflligt sätt. Återigen är det 0-0 i paus det är vi nog mer nöjda med än Bele. Efter några minuter i andra gör Adam en framstöt och skjuter bollen rakt upp i krysset otagbart för Beles målvakt. Nu jäklar. Tyvärr drar vi på oss en oturlig utvisning strax därefter. Efter ett utmärkt boxplay från vår sida lyckas Bele till slut få in bollen när det är 10 sekunder kvar. Vi svarar dock och efter med 4 minuter kvar gör vi 2-1 genom ett patenterat skott från LP. Det här skall väl ändå hålla? Tyvärr orkar vi inte riktigt hålla emot i slutet när Bele forcerar, de vänder till 3-2 och vinner. Vi gör dock en finfin match och jag tror nog att Bele var lite skakade periodvis under matchen. En bra insats av killarna som visar att vi kan stå upp mot ett av de allra bästa lagen i Sverige (och den slutliga segraren i hela cupen skulle det visa sig).

Med två bra matcher i ryggen fick killarna en välförtjänt nattsömn. Dagen efter var det dags att ta sig an Sirius på ett halkigt golv i Gamlishallen. Sirius spelar diciplinerat defensivt och låter oss föra spelet. Det gör vi också bra men har svårt att få in bollen. Och när de väl kommer igenom briljerar Axel med enhandsklistringar.  Efter en sedvanligt mållös första halvlek (man spelar 15+15 minuter i Storvreta) hinner andra knappt börja förrän Sirius får en kontring efter att vi drällt i mittzon och  i det påföljande friläget gör de 1-0. Killarna repar sig dock och strax efter har vi ett mönsteranfall där vi sågar oss igenom Sirius försvar och Alex kan göra 1-1. Eftersom det är Sirius som måste vinna för att gå till A-slutspel blir de tvungna att pressa högre. Det öppnar för oss och Björn kan med ett kanonskott rakt upp i krysset göra 2-1. På slutet spårar det ur lite, en Siriusledare får matchstraff efter tjafs med domaren. Därtill lyckas en av deras killar att också snacka sig till en utvisning vilket naturligtvis gynnar oss snarare än dem. 2-1 står sig matchen ut och vi är i A-slutspel.

Där väntar Älvsjö i första matchen i Fyrishovs A-hall. Tyvärr gör vi en av våra sämre matcher för säsongen just då. Vi tappar till 0-2 på två slarviga byten, minns inte när det hände senast. Sedan spelar Älvsjö bra och vi dåligt och matchen slutar 0-5 det finns inte mycket mer att säga. Det känns som om bensinen tagit slut och möjligen har vår lilla medhavda grupp på 11 spelare till slut tagit ut sin rätt jämfört med lag som har 15 spelare och fler att rulla runt på i turneringen. 

Hur som, våra killar gör en fantastisk turnering och spelar jämnt och slår några av nordens bästa lag vilket känns som ett kvitto på att laget gått framåt under året. Tack slutligen till alla föräldrar som var klippor både i logistiken och på läktaren!

Nu ser vi fram emot vårens seriespel. 

Staffan