Äntligen kunde vi slå oss för bröstet och se att tålamod och noggrannhet ger frukt. Att vi endast var ett mål från att få slåss om segern i hela turneringen i A-slutspelet blev mindre surt när vi vann B-finalen.

Första ledningsmålet gjordes av Karl E, som även passade på att sätta 3-1 innan matchen var slut. Efter en knepig hemåtpass lyckades motståndarna kvittera men tämligen omgående gjorde Aimen A sitt första mål i CUFF-tröjan, som knappast kunde ha kommit i ett bättre läge.

Spelet klaffade allt mer och målen kom dessutom. Den ängsliga oron som smög sig på under första matchen i turneringen var som bortblås och om ett anfall inte resulterade i ett mål skruvade vi upp tempot ännu mer och försökte igen.

Med facit i hand är det klart att det, såhär i efterhand, hade varit roligare att spela i A-slutspelet men hela denna säsong har det känts som att oturen stundtals har skrattat oss i ansiktet. Men med fyra raka matcher utan förlust, och sånär idel vinster, märker vi att vi kan lita på vår kapacitet och är på väg åt rätt håll.

Seger i B-slutspelet i Rosvalla Cup i Nyköping och åtminstone coachtrojkan längtar redan till nästa säsong.

På återseende,

undertecknad