Det syntes att det fanns en stor revanschlusta i laget efter den onödiga och slarviga förlusten på fredagskvällen mot Rönninge Salem och vi satte full fart direkt. Vår oförmåga att göra mål har tärt hårt på oss under hela säsongen och tålamodet är svårt att ha när det inte vill sig i anfallsspelet. Trots att spelet har varit bra i början av många matcher under året har vi många gånger tappat orken och släppt till mer och mer ju längre matcherna har lidit. Därför visade sig vårt tidiga mål vara en bra moralhöjare och räcka till tre poäng.

Men inte ens från straffpunkten ville det sig och det var med ett nödrop vi lyckades hålla tätt till slutsignalen. Även om vi fortfarande slarvade rätt rejält en del var spelet ändå klart godkänt över hela matchen. Återigen, som alltid, var vi för långsamma i beslutsfattandet och tappade därför bollen i kritiska lägen. Om man ska vända det till något positivt kan man konstatera att vi oftast tänker rätt och fattar rätt beslut, dock att själva utförandena stundtals kommer någon sekund för sent.

Men tre poäng är alltid tre poäng och inför eftermiddagens match stod förutsättningarna klara: vinst mot Värmdö IF skulle ta oss till A-slutspel. Allt annat skulle, med största sannolikhet, ta oss till B-slutspel.