En rivstart med kreativt och stundtals riktigt bra spel resulterade sånär i tre mål i första halvlek. En nick i ribban, ett skott i stolpen och en lyftning mot tomt mål som nickades undan i sista stund. Icke heller att förglömma en halvvolley från nära håll som Filip styrde upp i ribban. I andra halvlek hade vi inte tålamod och disciplin nog att hålla tempot uppe och släppte till alldeles för mycket och ett effektivt motståndarlag utnyttjade sina chanser och vann matchen.

Startelva

                                        Kalle Linder
            Carl Eriksson - Karl Eriksson - Victor Forzelius
                Karl Jamakosmanovic - Hannes Sahlström
Johan Lindhe - Olle Cramnert - Linus Ljungberg - Erik Kjellsten
                                     Filip Gustafsson

Avbytare
Victor Evegård
Samuel Palénius
Aimen Amdouni
Erik Nyman

En rivstart var det minsann. Vi satte full fart och kom gång på gång förbi på kanterna och sökte inspel. En och annan djupledsboll skapade också halvchanser. Lägg därtill Jamaks lyftning mot Rönninge Salems tomma mål som rensades till en hörna, på vilken Olle nickade i ribban samt Karl Erikssons soloräd och avslut i främre stolpen något senare. Men ändock en nolla i målprotokollet. Rönninge Salems vassaste chans kom från nära håll efter att vi, liksom i senaste matchen mot Kristinehamn, hade bristfällig kommunikation och släppte till en målchans från nära håll. Att vi har saknat skärpa i avsluten under stora delar av säsongen må vara sant men i denna halvlek skrattade oturen oss i ansiktet, då en ledning för oss i halvtid hade varit tämligen logisk.

Men fotboll avgörs under (minst) två halvlekar och i det är oftast i den andra vi tappar tålamod och börjar bli stressade. Direktiven i halvtid var att skruva upp tempot ännu mer och envist och enträget nöta vidare i offensiven. Istället släppte vi, efter slarv, in första målet i matchen ett par minuter in i andra halvlek. Trots detta bet vi ihop och fortsatte försöka komma till avslutslägen. Men det ville sig inte och vi tappade fokus och bolltappen blev alltfler, vilket inte helt oväntat straffade sig. Även om Rönninge Salems andra mål var ett dråpligt självmål och det tredje kom på en kontring när vi spelade med trebackslinje kommer målen av slarviga och nonchalanta bolltapp på offensiv planhalva.

Vi kan slå oss för bröstet och vara stolta över att vi gav det en chans och försökte men det syntes att vi saknade det där lilla extra, framförallt i andra halvlek. Vårt stora bekymmer är inte större än att vi strikt och hänsynslöst måste eliminera bolltapp för att råda bot på det. När hela laget är på väg framåt straffar det sig att bli av med bollen. Vi brukar prata om att vi ska döda bollen i anfall, för att hinna samla oss när motståndaren går till motattack. När kollektivet klaffar är vi svåra att göra mål på och framtidsprojektet är att se till att det vi släpper till beror på skickliga motståndare snarare än oskicklighet från vår sida.

Nya tag idag kl. 13:00 mot IFK Lidingö.
 Väl mött,

undertecknad