Dagarna innan avresa gick i orons tecken. Skulle vår flygresa vara i farozonen med anledning av pågående pilotkonflikt?

Har man laddat för resan en tid vore det ett rejält antiklimax att inte få komma iväg.

Nu lyckades flygbolaget lösa sina utlandsuppdrag och alla deltagare var också i tid ut till Arlanda, med pass och pengar på fickan. Till och med fotbollsskor och träningsutrustning var korrekt nerpackad och lite nervositet fanns också med i bagaget hos några av de yngre medföljarna.

Ytterligare lite oro efter landningen i Barcelona när ett antal väskor inte dök upp tillsammans med resterande. Det visade sig bara vara ”mañana” då det efter en halvtimme dök upp på rullbandet. Bagagehanterarna hade väl haft sin obligatoriska kaffepaus mitt i arbetet och hållit Kasper Zimmermann och några till på halster (Kasper har för (o-)vana att ha lite problem när han nyttjar resebranschens tjänster).

Under transferfärden får vi lyssna till en monolog av den store grekiske filosofen Christos Patsouras aka Aristoteles. Någon typ av inkilning ska genomföras för att få in nya spelare i laget (vilka var i klar majoritet på denna resa). Att denna till största delen består av uppdrag a la stadskamp med en väl genomtänkt lagindelning var genialisk (vad man kan vänta sig av de gamla grekerna såklart, läs Archimedes). Uppdragen genomfördes kommande dagar med lyckat resultat för de flesta, om än efter påtryckningar från ”di gamle”(spelarna som var i BSK 2014) i vissa fall.

Väl framme vid hotellet visar det sig att vår tilläggsbokning för ytterligare en deltagare  inte var noterad hos personalen och en  bädd till tycktes svår att uppbåda.

Men ojdå, när man kikade igenom mailen på datorn fanns det visst en tilläggsbeställning där i alla fall och då fanns det också ett enkelrum att tillgå som Aldin var snabb att nappa på.

Varningar för Uffes snarkningar visade sig obefogad så nattsömnen var djup men något kort, då vi nog inte var i säng förrän 01.30 och frukost serverades 07.30.

Lördag: En lite längre transfer ut till en otroligt charmig anläggning med naturgräs. Planen var kanske lite för ojämn och lite för hård men var helt ok.

Värmen tilltog allteftersom passet fortled och omvandlande en något kylig morgon till en ytterst behaglig förmiddag där även de lite mer stillastående tränarna kunde njuta av vädret samtidigt som vi försökte organisera de grönbetande kalvarna i något som skulle komma att likna en riktigt bra fotbollsträning.

Lokala staben fixade vatten, lånade ut västar, ville ta kort på laget och gav oss också en supporterhalsduk att få med hem som souvenir. BRA START på lägret helt enkelt.

Åter för lunch för att sedan ta oss in till Barcelona för lite sightseeing. Vi lyckades hoppa av en hållplats för tidigt vilket klart gynnade tränare Götelids och Sterners jakt på många steg. Rekommenderade dagsdosen på 10 000 steg överskreds med råge (vi var uppe och touchade på nivåer som nog kan anses hälsovådliga för mindre tränade atleter kring 50-strecket) och var uppe på tredubblade siffror. Härdade kroppar hos medelålders män visade sig dock vara ett bättre recept än unga atleters sköra pojkhud. Skavsår, skavanker och klassiska kommentaren ”är vi inte framme snart?” visade att rutin ibland är ett vinnande koncept. Åtminstone när det gäller att promenera.

Vi strosade givetvis på La Rambla och provsmakade Serranoskinka i olika former innan vi avslutade kvällen med middag i huvudstaden. 

Söndag: Liten sovmorgon med frukost först 09.00 vilket uppskattades av de flesta. Efter frukost tränade vi på ÅTERTÅGET (vi tog åter tåget in till Barcelona) då det var dags för Barcelona – Rayo Vellecano. Det visade sig att vi fått ypperliga sittplatser på kortsidan i perfekt nivå och på främsta raden på etaget. Gassande sol som smekte (kändes som masserade efter ettag) oss i ansiktet och gav en varm sommarkänsla såväl utanpå som inuti en vinterfrusen kropp och själ.

Sanningen att säga var det ingen supermatch av Barcelona som inte nådde upp till svindlande höjder. Man vinner ändå med 6-1 och visar klassen i och kring motståndarnas straffområde. Suarez imponerade mer än Messi, i alla fall på mig.

Över 80 000 på läktarna och Barcelona upp i serieledning gav ändå bra vibbar och det var en upplevelse man i alla fall kommer att komma ihåg.

Sen lunch efter matchen på en tapasbar som valdes ut av en person som inte kommer få välja restaurang igen. Hälften av oss lämnade efter dryga timmen då endast ett fåtal rätter då lämnats ut. Det fick bli Donken a la Barcelona istället.

Kvällsträning på konstgräs i Sitges där närhet till hotell och kvalitet på gräset gärna hade fått vara snäppet bättre. Det visade sig också att de två 11-mannamålen var fastgjutna vid kortsidorna och inte gick att flytta, vilket begränsade övningsvalen en del.

Nu genomfördes ändå en väldigt bra träning och i det avslutande smålagspelet (med ett 7-mannamål) hölls ett tempo i division tre-klass. KUL!

Middag och läggdags (för de flesta) efter detta. 

Måndag: Upp för tidig träning där fokus låg på backlinjens anfalls- och försvarsspel ur ett taktiskt perspektiv liksom samrabetet mellan målvakt och backlinje i ett par givna situationer. Tid ges för reflektion och diskussion vilket ger oerhört mycket för involverade, medan det är mindre spännande för icke involverade spelare. Tålamodet var dock gott hos de allra flesta i vetskap om att det var ”deras tur” dagen efter. Åter ett mycket kvalitativt pass!

Obekvämt för många var också inkilningens lite jobbigare inslag: Att genomföra en träning med kalsongerna fyllda av grädde, chokladsås och honung. Extra plus att kunna hålla fokus under de förutsättningarna.

Resten av dagen ägnade de flesta åt att slutföra så många uppdrag som möjligt och samla poäng inför kvällens poängräkning och sammanfattning av lagtävlingarna liksom förberedelse för det avslutande sång- och dansuppdrag man fått.

Dagen/kvällen avslutades som sagt med summering och final i lagtävlingen och undertecknad blev också firad med sång och cava efter att ha uppnått den aktningsvärda åldern av 48 år, innevarande datum. TACK för det. 

Tisdag: Åter tidig frukost och tidig träning vilken var den sista innan hemfärd. Något färre aktiva deltagare då träningar tre dagar på raken var för mycket för några kroppar (förkylningar, sträckning och ryggont). Icke desto mindre kunde vi hålla linjen och genomföra ytterligare ett högkvalitativt pass med taktiska inslag.

Stort minus för arrangören att ingen lunch väntade oss vid återkomsten till hotellet. Miss i kommunikationen mellan hotell och researrangör gjorde att vi fick intaga denna på flygplatsen och med pengar ur egen ficka istället. 

Sammanfattning: Huvudsyftet med lägret var att få ihop gruppen på ett bra sätt. Man ska lära känna varandra och komma varandra närmare, vilket är extra viktigt med så många nya spelare. Att få passa på att köra en hel del taktiska inslag i träningen när nu vädret tillåter detta är ett andra syfte med ett träningsläger. Båda dessa slog våra förväntningar med råge.

Sammantaget ett väldigt bra läger där vi fått träna på det vi ville och kände att vi behövde. Spelare och ledare har haft tid att prata både med och om varandra vilket kommer att ge ett ännu roligare och förhoppningsvis också bättre 2015 där vi alla drar åt samma håll. En oerhört viktig ingrediens med fotboll på den här nivån är att man trivs och har roligt tillsammans såväl på som utanför planen (har man fotboll som yrke tillkommer en annan kravbild). Har vi spelare som VILL vara på träning och match och kan vi ha en tydlig riktning på vad vi vill åstadkomma tillsammans har vi ett oerhört bra utgångsläge. Då har vi skapat förutsättning för att också utveckla spelarna taktiskt, tekniskt och fysiskt.

Att få vara med i en ledarstab som har sådan kompetens och som fungerar så bra ihop är också en ynnest som säkerligen kommer påverka även spelarna i en positiv riktning. 

Att få med 6 spelare från ”min” 99-kull var förstår extra kul men också ett bygge för framtiden. De får oerhört mycket beröm från såväl spelare som ledare och ett par av dem kommer säkerligen göra sin tävlingsdebut i seriesammanhang med A-laget redan i vår. Att få komma upp och träna som 15-16-åring i en miljö som stundtals håller division 3-klass och där vi har enskilda spelare som ibland presterar på division 1-nivå är förstås givande för deras utveckling. Responsen från ”ynglingarna” har också varit positiv och i år VILL man upp och köra med A-laget. 

Att två spelare väljer att göra varsin BSK-tatuering på vaden är ett annat tecken på att vi gör något rätt och något Klubben BSK ska känna sig oerhört smickrad av och stolt över! 

TACK alla som bidragit till ett bra läger i Barcelona. Några mer än andra men alla har bidragit på något sätt.

Nu jobbar vi vidare på hemmaplan för att göra 2015 till ett bra år såväl prestations- som resultatmässigt. Jag vet att övriga ledare stämmer in i hyllningskören.

// Coach Lind