Jag träffar Fredrik på McDonald's i Upplands Väsby. Det var en gång i tiden Sveriges minsta McDonald's tills de byggde ut. Det är inte så mycket större men vi får plats. Han beställer kaffe och cheeseburgare. Det är en konstig kombination tycker jag men säger ingenting.

- Vem är du?

- Fredrik Edholm. 24 år. Glidare. Har aldrig haft ett problem i hela mitt liv. Förutom skador. Bor för tillfället i Rotebro.

- Hur kom du till Bollstanäs?

- Gick i fotbollsskolan. Har spelat i Bollstanäs i nästan hela mitt liv, förutom tre år i BP. Jag kom tillbaka som sjuttonåring. Hade en träningssejour i Vasalund också innan BP. Då gick nyckelbenet av.

Oj. Där kom vi in på skadorna direkt. Fredrik är inte direk känd för att vara spelaren som är hel under en hel säsong.

- Första nyckelbenet gick när jag var 14 år. Då var jag uttagen till Bosölägret för stadslagsuttagning. Jag spelade trots att skadan inte var helt läkt. Fick en ryggskada i BP. Andra nyckelbenet gick sönder. Den gången var det visserligen inte fotbollsrelaterat. Sen krossade jag nyckelbenet igen.

Nyckelben, nyckelben funderar jag. Jag kommer på mig själv att sitta och skaka på huvudet när Fredrik berättar. Han fortsätter:

- Sen bröt jag tån. Bröt fotleden efter det.

Herregud, ja ok. Jag vet att Fredrik säsongen 2013 drogs med en bristning modell svår som hade drabbat hans ena sätesmuskel. Åtta månaders frånvaro som även påverkade första tredjedelen av 2014. Sen spelade han första matchen 2014 och var åter skadad sex matcher till. Och detta är bara de större, mer allvarliga skadorna. De små som händer då och då har han inte ens nämnt. Han skrattar.

Han är sån. Fredrik har väldigt lätt för att skratta. Han är en glad och positiv kille.

- Fredrik, detta var lite deppigt. Tack för att du bidrar till en bra stämning såhär långt. "Nu vänder vi blad", som en kung en gång sa.

Freppan som han också kallas bara flinar.

- Vad hände säsongen 2014?

Fredrik för händerna över ansiktet och suckar djupt.

- Kasst. Kaos i starten. Vi fick en tränare som lämnade lika snabbt. Vi hade träningar utan tränare. Vi förlorade många spelare. Sex veckor innan seriestart fick vi en tränare. Fysiken var inte direkt på topp.

- Varför inte det? undrar jag. Man kan väl träna själv också, under tiden?

- Haha, "vi fotbollsspelare lyder. Vi tränar inte själva." (Fredrik var väldigt noga med att det här citatet skulle med.)

- Ok, men fortsätt.

- Som sagt, fysiken var i botten och många spelare kom och gick. Det kändes inte som om det var någon ordning. Det kändes uppgivet. Jag var ju skadad igen så jag fick sitta på läktaren och skrika. Vi hade för få bra spelare på viktiga positioner och inspirationen var lika med noll.

- Ljusglimtar då? Vad fick dig att kämpa på?

- Personligen, under första delen på säsongen när jag var skadad, så kunde jag fokusera på att träna upp mitt flås och min styrka. Så när jag väl fick komma tillbaka så kunde jag bidra. Det kändes som om jag var behövd. Det var viktigt för mig.

- Mer då?

- Greken.

Greken är alltså Christian Patsouras som återvände till Bollstanäs efter spel i Österåkers FK större delen av 2014.

- När han kom tillbaka påverkades mycket. Inte bara för mig men för laget. Och så Samuel Ayorinde förstås. Han körde en del extraträning med oss anfallare som var skitbra. Jag glömmer heller inte Frasses klena leder och starka vilja!

Jag byter fokus litegrann och provar om vi kan blicka framåt.

- Året/säsongen 2015?

- 2015 kommer att bli ett grymt år. Med mycket glädje. Jag är lite rädd för att vi underskattar motståndarna redan nu och tror att vi vunnit serien innan säsongen ens har börjat. Hoppas att vi slutar som sämst tvåa.Vi har en otroligt bra anfallslinje. Vi har bra tränare. Tommy G har kommit in som ett bra tillskott. Trist att Starre inte är kvar. Uffe är ju kvar och det känns tryggt. Anders Franzén kanske dyker upp då och då. Jag hoppas på det.

Några snabba frågor återstår innan kvällens träning i duggregnet och de två varma plusgraderna som omger Upplands Väsby.

Årets raket?

- Dolle.

Årets humorkung?

- Bringan.

Årets stabilaste?

- Lind.

Årets ostabilaste?

- Patsouras, haha!

Vem gör flest mål?

- Jag. Superstriker.

Årets comeback?

- Aldin.

Jag tackar Fredrik för pratstunden och vi skiljs åt. Jag lämnar med en jättefin känsla om att det nog blir ett bra år, 2015. Trots allt prat om skador och förra säsongens elände. Det är väl så att man får ta lärdom av det som hänt. Individuellt genom att träna bättre och hårdare och vara mer förberedd och försiktig men även kollektivt inför säsongen.

Det där med rädslan för underskattning tar vi med oss. Det tycker jag att vi stoppar på en gång. Vi ska spela ett gäng matcher först så får vi se hur långt det räcker. Jag tror att det räcker långt, men laget måste prestera. Det finns inga genvägar. Det är totalt motsatsen om man tittar på Fredriks spelstil. Han går rakt på, skär in. Tar alla genvägar han kan. Skillnaden är att det är precis det han ska göra. Det gäller att göra mål när lägena visar sig. Att alltid vara där.